Helfärgade områden indikerar en kombination mellan luftmassor och hur dessa kan tänkas avvika från sina normala lägen under vintern. Blå toner innebär kallt och röda toner milt/varmt. Streckade områden med grön ton indikerar ostadigt med regn, turkos en blandning mellan snö och regn och blå snö. Foto: SVT

Vinteröversikt 2019-2020

Publicerad

Den här krönikan ger ett resonemang kring vilka storskaliga väderscenarion som kan komma att påverka hur vintern 2019-2020 kan komma att upplevas i sin helhet. Det handlar inte om att veta hur vinter blir, utan det intressanta i det här sammanhanget är varför man gjort just den bedömningen man gjort. Att läsa hela resonemanget rekommenderas därför varmt.

Kartbilden visar vintern som helhet med den väntade ”signaturen” för vintern utifrån ett storskaligt dominerande väderscenario, där det vi sannolikt kommer uppleva och minnas ligger i fokus. Vädret kommer variera under tiden, så den stora frågan är vilken vädertyp som kommer väga tyngst när vi summerar alltihop. Nedan följer i sedvanlig ordning en textöversikt till kartan – område för område.

Skandinavien
I sin helhet väntar jag mig att vintersäsongen 2019-2020 blir kallare än den förra (2018-2019) i Skandinavien. Med det sagt har jag gjort bedömningen att vi hamnar i ett intervall mellan en tämligen normal till kall vinter i Skandinavien. Det betyder att när vi summerar vintern bör antingen variationen av kalla och milda perioder mer eller mindre ta ut varandra, eller att de kalla väger tyngre än de milda. Jag väntar mig alltså inte några längre perioder med extremt milt vinterväder, så som vi hade februari 2019. Framförallt inte efter nyår. En och annan period med rejäl kyla kan bli aktuell, speciellt under perioden januari-februari. Men det betyder inte december nödvändigtvis blir en mild månad, tvärtom har den har också potential att summeras som kall eller normal. För att följa utvecklingen närmre, se aktuell månadsprognos.

Det mest svårbedömda är egentligen södra Skandinavien, speciellt när det kommer till nederbörd. Det dominerande väderscenariot denna vinter, med högtrycksinflytande från Nordatlanten och Grönland samt lågtryck på sydligare bana över Europa, blir det sällan några storskaliga mildluftsgenombrott över norra Europa. Södra Sverige och Danmark kan vid flera tillfällen hamna i gränsen mellan snö och regn. Om kalluften får mer övertag den här gången, så som jag tänkt mig, kan man också förvänta sig större snömängder i området och som dessutom blir liggande under längre perioder.

I norra Skandinavien ger det tänkta vädermönstret generellt torrare väder, men stora mängder snö lokalt går inte att utesluta. Det är dock för svårt att säga exakt var. Det beror på att dessa i så fall är ett resultat av småskaliga och inte storskaliga vädersystem.

Foto: SVT

Bilden visar det storskaliga scenariot med den samlade tryckbilden vintern 2019-2020 (när vi summerar hela vintern). Markeringen över södra Skandinavien visar hur litet området är i sammanhanget. Då kanske ni förstår hur känsligt det är. Små variantioner i tryckbilden kan vara helt avgörande för det verkliga utfallet. Exempelvis kan ett starkare högtryck ge torrare väder än väntat även i södra Skandinavien och inte bara i norra. En något nordligare placering på lågtrycksbanan kan leda till mer milt väder istället för kallt och därmed mer regn än snö.

Finland, Baltikum och västra Ryssland
Det här området har störst sannolikhet att få kallt väder i längre perioder, även om det trots allt skulle bli en mild vinter i Skandinavien. Utifrån det tänkta väderscenariot kan det bli rätt stora snömängder i Baltikum och sydvästra Ryssland. Stora snömängder går förstås inte att utesluta över Finland också, men precis som i norra Skandinavien är det svårt att säga exakt var.

Väst och Centraleuropa
I västra Europa väntas vintern präglas av ostadigt väder när lågtrycken hamnar på en sydlig bana huvudsakligen. Det innebär att man får räkna med regn i omgångar och att det periodvis även kan bli blåsigt i området. Det gäller främst Brittiska öarna, Frankrike, norra Spanien och Portugal samt Benelux. I övrigt kan det i Spanien bitvis bli ganska milt med en och annan kortare värmeperiod. Eftersom luftströmmarna i huvudsak blir västliga i området kan östra Spanien delvis hamna i regnskugga.

Även Centraleuropa får mest ostadigt väder och här finns kalluften närmre till hands till och från. Delar av Alperna borde få mycket snö i den här vädersituationen. Centraleuropa ligger i ett område där temperaturen väntas pendla en hel del. En och annan period med rejäl kyla österifrån kan bli aktuell, speciellt under den senare delen av vintern. Ett sådant kalluftsutbrott kan då även komma att beröra åtminstone Frankrike och Brittiska öarna.

Östeuropa
En stor del av Österuropa får troligen ta del av kyla från Ryssland. Precis som över västra Ryssland känns det mer säkert att kallt vinterväder faktiskt kommer dominera även över det här området. Kombinerar vi det med det tänkta väderscenariot borde det kunna bli mycket snö också. 

Italien och Balkan
Italien och Balkan får resterna av lågtrycken som drar in över Västeuropa, så man får räkna med regn i omgångar här också och de besvär som brukar följa med det. Varmluft söderifrån och någon period med torrare väder går självklart inte att utesluta. Det hör till vintervädrets normala variation i det här området.

Mellanöstern
Förra vintern blev blöt i Mellanöstern, den blötaste på några år. Denna vinter kan man inte räkna med lika stora regnmängder. Då och då kommer regnväder från Italien och Balkan att nå ner även hit, men överlag pekar det mesta på att vintern domineras av varmare och torrare väder än brukligt.


Fördjupning: Såhär har jag resonerat

Jag skulle kunna göra det väldigt enkelt för mig genom att använda de datorberäknade säsongsprognosernas resultat rakt av. Eller bara välja en av dem. Det vore dock oansvarigt, enligt min uppfattning. Nej, för att göra en vettig säsongsöversikt krävs en betydligt större insats. De datorberäknade säsongsprognoserna (eller översikterna) har inte särskilt god prestationsförmåga på våra breddgrader (kanske finns det enstaka undantag, ibland). Allra bäst är de i tropikerna. Det betyder inte att de är helt oanvändbara, men man måste vara försiktig när man använder dem. Copernicus Climate Change Service har samlat datorberäknade säsongsprognoser från olika institut världen över. Ta gärna en titt på dem, länk finns här (extern länk).

Det handlar om NAO och AO
För vår del (Europa) präglas vädret i hög grad av två storskaliga väderfenomen – den nordatlantiska oscillationen, NAO, och den arktiska oscillationen, AO.
För artikel med grafik som beskriver NAO och dess olika faser ska du klicka här. Samma fast för AO istället, klicka då på den här länken.

Utmaningen ligger i att avgöra vilken fas AO och NAO kan tänkas hamna i. För att ha en chans att göra det behöver man lägga ett invecklat pussel på global nivå. Min bedömning är att åtminstone AO borde bli övervägande negativ, sedan är frågan om den blir starkt negativ eller inte. Negativ AO ökar sannolikheten för kallare väder hos oss i perioder. Jag har också kommit fram till att även NAO borde dra åt det negativa hållet.

Den huvudsakliga motiveringen till att kommande vinter kommer präglas av negativ AO och NAO är att vi till och från befunnit oss i ett sådant läge (mer eller mindre) sedan flera månader tillbaka. Samtidigt har jag svårt att se att det skulle ske någon markant förändring. Jag baserar slutsatsen på det läge atmosfären befinner sig i just nu globalt sett och att det storskaliga vädermönstret på norra halvklotet den närmsta tiden pekar på att negativ AO och NAO är mer sannolik än positiv på längre sikt.

Som alltid när det kommer till atmosfären kan man aldrig veta säkert, eftersom det är ett kaotiskt system. Om kommande vinter ändå blir mild och min översikt blir helt fel, så tror jag det kommer bero på kopplingar med polarvirveln som blir gynnsamma för positiv AO och NAO och att dessa lägger om hela vädermönstret.

Modellerna räknar fram en mild vinter
Under hösten har de datorberäknade säsongsprognoserna visat på att vintermånaderna blir milda eller mycket milda, speciellt i norra Europa (se gärna den externa länken till Copernicus längre upp). I dessa syns det tydligt att NAO och AO hamnar i sin positiva fas under en stor del av vintern, vilket förklarar den milda prognosen. Jag tror att modellerna räknar med en stark polarvirvel i både stratosfär och troposfär genom koppling av dessa två. Det medför en stor risk för fel eftersom modellerna också kan ha svårt att ta hänsyn till hastiga förändringar som sker på kort sikt.

Går emot modellerna
Jag har valt att gå emot modellernas milda lösningar över Europa, trots att de är väldigt eniga i sina beräkningar. Denna typ av enighet är ovanlig, men det betyder inte att det är rätt.

Havstemperaturens avvikelser från normalen i grova drag under hösten. Rött står för varmare och blått kallare än normalt havsvatten. Foto: SVT

Under de senaste månaderna har vädret mer eller mindre dominerats av negativ NAO och delvis även negativ AO. På den globala skalan har vi ett par intressanta fenomen att hålla ögonen på. I kartan ovan ser vi hur havstemperaturen avviker från sina normalvärden. I tropikerna finns två fenomen som sticker ut.

Positiv IOD och central variant av El Niño (El Niño modoki)
Det ena fenomenet är Indian ocean dipole (IOD), som är i sin positiva fas. Detta kännetecknas av att varmare vatten än normalt dominerar över västra Indiska oceanen, samtidigt som vattnet blir kallare än brukligt i den östra delen. Resultatet blir att tropiska regnväder har större benägenhet att bildas över det varma vattnet i väster samtidigt som Indonesien och delar av Australien riskerar att få svår torka. Samtidigt har vi en svag central variant av El Niño, även kallad El Niño modoki (läs mer här).

Både IOD och El Niño modoki gör att tropiska regnväder mer eller mindre koncentreras till vissa områden. Energin från dessa regnväder kan påverka vädret på våra breddgrader. Hög- och lågtryckskonfigurationen i norra Stilla havet är ganska lik den man kan förvänta sig vid en El Niño modoki. Det finns även forskning som visar att negativ NAO kan kopplas till det, men det är inte lika tydligt. Negativ NAO har dominerat de senaste månaderna, men det går inte att säga att det nödvändigtvis beror på El Niño modoki.

Den positiva IOD-fasen väntas avta och vattnet i Indiska oceanen blir troligtvis varmare än brukligt även i den östra delen så småningom. Jag tänker mig därför att det kommer fortsätta vara en del tropisk aktivitet (kraftiga regnväder) även i fortsättningen. Än så länge väntas heller inga större förändringar beträffande El Niño modoki under de närmsta månaderna. (Eftersom de datorberäknade säsongsprognoserna presterar mycket bättre i tropikerna har jag tagit hjälp av dem i det här fallet).

Foto: SVT

Havstemperatur i norra Stilla havet
Havstemperaturen (på ytan) avviker också stort från sina normalvärden i norra Stilla havet, vilket kan också vara intressant. Det finns mycket forskning på kopplingar mellan atmosfär och hav. Nordöstra Stilla havet har länge haft varmare vatten än brukligt på ytan, liksom området kring Berings sund. Samtidigt har det varit kallare en bit längre västerut. I grova drag kan man koppla varma områden i ytvattnet till att området dominerats av högtryck och kalla av lågtryck. Sambandet är tydligt de senaste månaderna. Just den här tryckbilden kan också gå att koppla till El Niño modoki, då dessa samband över norra Stilla havet är betydligt starkare än över Nordatlanten.

Eftersom att det inte ser ut som att El Niño modoki kommer att upphöra helt under de närmsta månaderna, finns en ganska stor sannolikhet att även vädermönstret över norra Stilla havet kommer dominera och därmed även yttemperaturfördelningen. Det finns både statistik och forskning som pekar på att om det ytvattentemperaturmönster vi ser nu i norra Stilla havet består, så kan det också betyda atmosfären med ökad sannolikhet kommer ligga i det väderscenario som väntas över Nordatlanten och Europa.

QBO och solminimum
I stratosfären ovanför tropikerna finns en pendling mellan västliga och ostliga vindar som kallas Quasi-Biennial oscillation (QBO). En cykel pågår ungefär i 28 månader, 14 månader för varje fas. Läs mer om QBO här för att förstå hur det fungerar.

Quasi-Biennial oscillationen, QBO under perioden 2017-2019. Grå fält visar områden med västlig vind över tid, blå fält motsvarande fast ostlig vind. Foto: SVT Design

Bilden visar hur QBO varierat mellan 2017 och 2019. Vi kan tydligt se att vi är på väg in mot en ostlig fas, även om det har gått lite långsamt. Ostlig QBO i kombination med solminimum (då solen har ett minimum i antal solfläckar och solaktiviteten är låg) verkar öka sannolikheten för kopplingar mellan troposfären (0-10 km höjd) och stratosfär (10-50 km höjd) över polerna. Det finns forskning som pekar på att ett solminimum även ger ökad sannolikheten för svagare jetström och blockeringar. Därmed ökar också sannolikheten för att den stratosfäriska polarvirveln försvagas och vilket i sin tur kan leda till en sudden stratospheric warming (SSW). Vid en SSW ökar sannolikheten för såväl negativ AO som negativ NAO.

Sudden stratospheric warming
Min bedömning är att vi troligtvis kan få både en och annan kraftigare uppvärmning i stratosfären även i år. Om polarvirveln försvagas, ökar sannolikheten för en period med kraftigt negativ AO och NAO. Speciellt om polarvirveln delar sig – en så kallad ”split”. Skulle detta ske kan det bli riktigt kallt. Men det skulle också kunna få motsatt effekt, då allt hänger på exakt hur resterna av polarvirveln i stratosfären sammankopplas med och påverkar vädret troposfären. Det finns i skrivande stund tecken i vädermönstret som pekar på att en eller flera uppvärmningar av stratosfären kan bli aktuella, men i vilket format och vilka konsekvenser det går inte att säga i nuläget – det får vi ta längre fram (se aktuell månadsprognos).

Madden-Julian oscillationen
Madden-Julian oscillationen, MJO, påverkar vädret på kortare tidskalor och är en viktig spelare i det som påverkar variationer i vädret hos oss. Det kan vara både kalla och milda vädersituationer. Läs gärna mer om MJO här för att förstå hur fenomenet fungerar.

Fler samband
Det finns fler samband i atmosfären som jag haft ögonen på men jag kan inte redovisa allt här. En del av materialet är lite för komplicerat. Hursomhelst tycker jag inte det finns mycket som motiverar att jetströmmarna skulle förstärkas markant och i generella drag röra sig på en väldigt nordlig bana. Snarare tvärtom. Jag har också jämfört år som har liknande atmosfäriska förutsättningar som innevarande år. Vissa av dessa år visar ungefär det vädermönster jag tänkt mig, med en rad mindre variationer. Men det finns också en del år som inte antar samma vädermönster, vilket gör det svårt att dra några slutsatser utifrån en sådan metod.

Metoden inte vetenskapligt testad
Den här metoden är inte vetenskapligt testad utan utgör en del av ett större experiment som nu är inne på sitt tredje år. Resultaten har varit blandade och något annat kan man inte förvänta sig. Se tidigare översikter genom att klicka här.

Lokal. Lättanvänd. Opartisk. Ladda ner appen nu!

Hämta SVT Nyheter i App StoreLadda ned SVT Nyheter på Google Play

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer

SÄSONGSVÄDER

Mer i ämnet