Det stormar i teatervärlden efter att skådespelarensemblen och fackförbund larmat om en problematisk arbetsmiljö på teatern. Samtidigt pekar många på att problemet ligger i strukturer som inte är unika för Dramaten utan för branschen i stort.
”Det satt i väggarna”
Turbulensen på Dramaten har väckt starka reaktioner också utanför huset, vilket visade sig i en fullsatt sal på Södra teatern när organisationen MÄN arrangerade ett panelsamtal om maskulinitetsnormer i film- och teaterbranschen. I panelen deltog företrädare för Sveriges film- och teaterbransch, som Gustav Deinoff, konstnärlig ledare och regissör på Unga Klara, Alexander Lindman, skådespelare och aktiv i Teaterförbundet och skådespelaren Shebly Niavarani.
På plats i panelen fanns också skådespelaren Sofia Ledarp, där i egenskap av initiativtagare till metoo-uppropet #tystnadtagning och med tio år på Dramaten bakom sig.
– Att komma till Dramaten var fantastiskt, det var min dröm. Samtidigt fick jag tidigt lära mig att jag var tvungen att förhålla mig till olika saker, som att jag inte skulle åka hiss med en viss person till exempel.
Att berätta om övergrepp på sin arbetsplats är svårt, säger Sofia Ledarp, och därför behöver chefer arbeta hårt för att bygga upp och förvalta sina medarbetares tillit.
– Jag kan fortfarande vara rädd för att berätta om sådana här saker för chefer. Man blir olika bra bemött, och i min bransch blir det också tydligt att det är svårt att säga ifrån eftersom vi har osäkra anställningar. Man måste visa den anställde att det blir en effekt.
– Det satt, som man säger, i väggarna. Och det är inte bara Dramaten det handlar om, jag har upplevt det här på andra arbetsplatser också, säger Sofia Ledarp till Kulturnyheterna.
Idén om ”den stora konstnären”
I panelen satt också Peter Kollarik, program- och produktionschef på Kulturhuset Stadsteatern, och tidigare verksam på flera av de största kulturinstitutionerna. Han tycker sig se ett återkommande mönster: idén om att den konstnärliga produkten alltid hamnar i första rummet.
– Under mina 25 år i branschen har jag fått höra: ”Bara vi har premiären först så tar vi tag i det där sen” och ”vi kan inte störa spelperioden”. Det sitter i ryggmärgen, att det viktigaste är att kunna dra ridån på kvällen, säger Peter Kollarik till Kulturnyheterna.
– Idén om ”den stora konstnären” som kan ta sig friheter känner jag också igen. Det handlar om att man inte vill avstå från vissa konstnärer för att man tycker om dem, för att de har makt eller spelar in pengar.
– Det är en stark struktur, men vi måste faktiskt vara beredda på att ställa en premiär för att visa att något inte är okej.
”Varför skyddar vi den här typen av beteende för att det är konst? Det är inte konst, det är freakshow”, sade skådespelare Shebly Niavarani under panelsamtalet.
– Man pratar om mörkret inom den manliga skådespelaren, faran i ögonen och alla de här myterna. Men vi måste prata mer om hantverket, om utbildning och om att bryta ner de här maskulina idéerna om hur man spelar en roll, säger Shebly Niavarani till Kulturnyheterna.