Så dömdes Rakhmat Akilov till livstids fängelse för terroristbrott. En inte oväntad dom. Åklagare Hans Ihrman har tålmodigt, precist och noggrant gått igenom omständigheterna för varenda en av de drygt 140 offren och målsägandena. Men idag vill han inte säga att han är nöjd, utan nöjer sig med att säga att hans uppsatta mål är nått.
Det finns inga vinnare i den här fajten. Han berättade tidigt i rättegången för mig hur han legat sömnlös många nätter och begrundat om han gjort rätt bedömningar i vilka av de, uppskattningsvis 1 000 personer som befann sig i anslutning till Drottninggatan, som var att anses som brottsoffer i lagens mening. För klart är att många fler än de utvalda fick sina liv för evigt förändrade den där dagen i april 2017.
Inga vinnare
För offren som gråtit, berättat, tvingats minnas och gå tillbaka till den där fruktansvärda dagen för över ett år sedan kanske en del kan se domen som ett avslut. Rättegången har för många varit en del i en personlig kamp. Att våga sig dit, se den person som försökt mörda dem i ögonen, eller att möta den man som tagit livet av en älskad.
Men vinnare, nej. Rakhmat Akilov har förvisso dömts för merparten av de gärningar mot enskilda personer som han har åtalats för. Skadeståndsnivåerna för de som utsatts har höjts från schablonen på 100 000 kronor till 125 000 kronor för de som utsatts för mordförsök.
De som skadats fysiskt får ytterligare 25 000 kronor. Många av de som utsatts för brottet framkallande av fara för annan, får en mer rejäl höjning från de schablonbelopp som finns och landar på summor om 30-40 000 kronor.
Struntsummor menar dock många av de drabbade och deras advokater som jag talat med under förhandlingens gång. För hur mäter man ett livs värde och den fara en person utsatts för i pengar?
”Brickor i ett spel”
De som hoppats på att den här rättegången skulle bli prejudicerande i kraftigt höjda skadestånd lär bli besviken och det kan mycket väl vara så att debatten om de ersättningar för brottsoffer som finns i Sverige kommer att blossa upp ytterligare efter dagens domslut.
Men oavsett hur man ställer sig till de faktiska summorna är höjningarna ändock en markering från rättens sida – Akilovs dåd är så pass hotfullt, ont och urskiljningslöst att det är att anses som en kraftigare kränkning att utsättas för ett sådant terroristbrott.
Rätten formulerar det själv enkelt: Personerna på Drottninggatan var brickor i ett spel. Han struntade fullkomligt i om de klarade sig undan eller inte, hans mål var att döda så många som möjligt, det står klart i de chattar till påstådda IS-medlemmar där han uttrycker besvikelse över att inte tillräckligt många dödades.
Bortsuddad tvekan om terroristbrott
För de som förlorat en anhörig blir dagens dom den största besvikelsen, när det kommer till skadestånd. Istället för anhörigersättning om 150 000 plus kräkningsersättning om ytterligare 150 000 som yrkades, blir det 60 000 kronor och ingen kränkningsersättning alls.
Något domstolen menar att det inte finns utrymme för. Men varför allt detta prat om pengar? Rent juridiskt är det förstås intressant, likväl det faktum att Akilov nu dömts till lagens strängaste straff för terroristbrott. För tvekan om att det skulle bli just terroristbrott har nog aldrig varit särskilt stor.
Redan hans försvarares slutplädering kändes på området tunt, där frågor höjdes om bevisen var tillräckliga för att visa på att brottet verkligen var att betrakta som ett terroristbrott som påverkade landet Sverige (påverkades verkligen de i Norrköping? Var sjukhusen verkligen belastade, eller telefonnätet verkligen utslagna i någon större mån?).
”Glömmer aldrig medmänskligheten”
I slutändan när allt detta för stunden är överståndet – det återstår ju att se om Akilov överklagar – är det inte skadeståndssummorna jag kommer att minnas.
Jag kommer aldrig att glömma tårarna, kramarna, skräcken, paniken och medmänskligheten jag både såg i rättssalen och på plats i närheten av Drottninggatan den 7 april. Ebba som dödades skulle fylla 13 år i dag. I dag och många andra dagar tänker jag på henne.