På grund av det höga trycket så bestämde de sig för att skapa en egen hemsida där de sammanställde de mest ställda frågorna med tillhörande svar.
– Döden blir en viktig samhällelig uppgift, det påverkar alla på något vis. Det är en spegling av hur samhället ser ut och då brukar vi tänka hur många är det som inte ringer, säger Ulf Lernéus.
Hör de vanligaste frågorna, och svaren, om att dö ensam i videon högst upp.
Hur ser du på ensamhet?
Amanda • Att vara ofrivilligt ensam är väldigt tufft. Det är många vuxna som är ensamma idag. Som har svårigheter att söka hjälp, att hitta kompisar eller bara är drabbad av isolering pga mående/missbruk m.m .Digitalisering i all ära men mobiler/datanvändning tror jag har bidragit till ett negativt plan att man inte söker lika mycket social kontakt som förr. Att ha kompisar online är en kompromiss till vanlig social kontakt men tror inte det kan ersättas. Jag själv som har autism träffar inte folk förutom på affären eller innehar några kompisar. Det är tufft, man behöver ha människor i sin närhet. I alla fall känner man sig extra mycket ensam, extra tufft för den som inte vet vart man ska börja. Och den bistra sanningen är att en del undviker ensamma/personer med svårigheter då det är utanför det normala. Vet inte riktigt vad man rent praktiskt kan göra åt detta samhällsproblem
Hej • Jag förstår inte riktigt syftet bakom artikeln. Är det just att vi människor blir mer och mer ensamma? Döden är en naturlig process, spelar det verkligen någon roll ifall man dör ensam eller i andras närhet?
Hej!
Enligt Glenn Sandström, docent vid Umeå Universitet och som har forskat kring ensamhet, så blir vi svenskar inte ensammare.
Syftet med reportaget är att belysa det här fenomenet och att statistiken visar att antalet personer som dör ensamma och upptäckts efter minst 30 dagar, har ökat.
Vad tänker du kring det? Att fler hittas avlidna efter flera veckor, ibland år?
Hälsningar,
Leonora Toplica
Mikael Nielsen • Hej, man här på 60 med fyra fantastiskt fina flickor.
Jag fixar inte tvåsamhet då mina bekymmer påverkar min partner och att känna mig älskad ger mig ångest och dåligt samvete eftersom jag inte kan älska tillbaks. Jag vill leva ensam.
Detta att dö ensam gör mig inget. Men vägen dit kan göra mig orolig. Jag har också förenklat så mycket jag kan för mina barn så att de slipper strul efteråt.
Sikt • Jag tror att man borde behandla detta utanför våra förutfattade meningar och utifrån en smidig lösning. Det ger ingenting om man hittar någon som är skyldig, varken familjen, samhället eller kulturen.
Vad är det som står i grunden för detta?
- det finns människor som lever tillsammans och är i risk att dö i "tysthet". Ingen idé att omvandla alla till att leva socialt.
- från en viss ålder tillkommer ändringar i hjärnan och viss grad av demens trots att den personen verkar bete sig normallt. I min mening är det detta som gör att personen tror sig att inte behöva hjälp och avvisar även hjälp från familjen. Inte oproblematiskt att "trampa över" en persons vilja men det är bra att ta med detta.
- en struktur som bara hör av sig varje- eller varannan vecka, en "omtankes patrull" skulle åtminståne inte låta dessa människor ligga oupptäckta. Om man lyckas ta fram en smidig och billig infrastruktur för detta så har man kommit långt på vägen. Ponera att sensorer kollar förbrukning på vatten eller el eller belyssning. Naturligtvis om personen vill så kan den anmälas till ett nätverk av "kontrollanter" och underlätta ett sätt att kolla dennes tillstånd. Fastighetsägaren kan hjälpa till kanske. Det finns ju brandvarnare, varför inte ha en "slut på livet" sådan inmonterad?
Anonym • Dagens familj kanske är ersatt av nya sociala strukturer, grannar kan vara en sådan.
Golfklubben man tillhört i 50 år en annan, man är saknad om man inte dyker upp.
Jag är över 60 år och kanske inte tror att det bästa är att imitera forntiden.
Olika sociala mönster kan ge livslånga kontakter, nätet nyttjas av många, många har djupa kunskaper om sina vänner och deras sociala mönster.
Familjen kanske är ett problem om man tänker annorlunda, se familjer Ryssland/Ukraina eller forna Jugoslavien.
Jag tror på kommande generationer, jag tror på människans kraft . Vi är inte stöpta i samma form. Jag kanske inte gillar allt Gardell publicerar men han slår an tonen av socialt behov även för en vingklippt fågel.