Det är sen kväll. Jag och fotograf Pernilla Edholm står vid en biljettdisk och får veta att vår resa med Turkish Airlines bokats av eftersom Turkiet stängt flygtrafiken från Iran med bara någon timmes varsel.
Trängseln är stor och flygbolagets anställda svettas i sina stela värdinnemössor.
Nu går det fort. Ett efter ett stänger de flesta av Irans grannländer flygtrafiken i ett försök att skydda sig mot coronaviruset.
I kön där vi står bär många ansiktsmask och gummihandskar. De som inte lyckats köpa någon ansiktsmask har munskydd eller en scarf för ansiktet.
Så sent som i tisdags – när vi landade här i Teheran för att rapportera om parlamentsvalet – gjorde myndigheterna klart att det inte fanns ett enda fall av coronasmitta i landet.
Många tvivlar på statistiken
Bara några dagar senare hade viruset spritt sig till de flesta städer i landet och man har det största antalet dödsfall i sjukdomen utanför Kina.
Hur går det här ihop? Många vi möter säger att de tvivlar på den officiella statistiken.
Samma myndighetspersoner som uppmanat väljarna att gå till vallokalerna i fredagens val kallar under helgen rapporteringen om coronasmittan för propaganda, med målet att få människor att inte gå och rösta.
På tv ser vi pedagogiska instruktionsfilmer om hur man tvättar händerna. Skolor, universitet och biografer hålls stängda och ansiktsmaskerna säljer slut på apoteken. När en av de största tunnelbanestationerna i Teheran stänger börjar det gå rykten.
Samtidigt som Irans hälsovårdsmyndighet talar om ett tjugotal smittade uppger sjukhuskällor på att det finns hundratals fall.
Det vi vet är att de flesta smittade finns i den heliga staden Qom. En plats som pilgrimer reser till. Så gott som alla som smittats i Iran har fått viruset där.
Fått fäste i Mellanöstern
Det är när vi väntar på flygplatsen hela natten i hopp om att kunna resa till vår hemstad Beirut som verkligheten flyttar sig litet.
Om jag inte varit orolig tidigare så blir jag det nu. Trots vetskapen om att de allra flesta som drabbas får en mild variant av sjukdomen registrerar jag varje hostning i trängseln.
Oron förstärks av misstanken att myndigheterna kanske inte säger allt.
Till slut hittar vi ett flyg via Tyskland till vår hemstad Beirut. Den går klockan sex nästa morgon och måste betalas cash. Vi vänder ut och in på våra plånböcker och lyckligtvis har vi så det räcker.
Sent följande morgon, när vi mellanlandar i Hamburg, rapporterar statliga iranska medier att 12 personer dött efter att ha smittats av det nya Coronaviruset. Enligt andra halvstatliga källor rör det sig om så många som 50 döda i landet.
Vad som är sant vet vi inte. Men det nya coronaviruset har fått fäste i Mellanöstern och är nu en del av vardagen.