– Det skulle vara svårt att mista sin mamma som min vän gjort. Hon är bara 19 år och nu måste hon leva vidare utan sin mammas stöd, utan att kunna prata med henne om allt möjligt, säger Diamond Maara, en ung afroamerikansk flicka som SVT Nyheter möter utanför i kyrkan i Charleston, i delstaten South Carolina.
Hennes väns mamma var en av de nio som mördades. En dryg månad efter dödsskjutningarna inne i kyrkan är sorgen fortfarande tung. Samtidigt handlar det nu för många av besökarna utanför kyrkan om att förlåta, att visa tolerans.
Besökare från hela USA
Ordet försoning återkommer gång på gång när SVT Nyheter pratar med människor som står och pratar vid den enorma blomsterskörden vid staketet utanför kyrkan.
På en stor banderoll har hundratals människor skrivit hälsningar, ljus står på marken, sida vid sida med blomsterbuketter. Små gosedjur, lappar med dikter. Besökarna kommer från hela USA.
Ett medelålders par från San Francisco berättar att de är på resa på östkusten, och att de passat på att ta sig till Charleston.
– Kanske det är ett sätt att visa vårt stöd, en sorts protest mot våldet och hatet som människorna i kyrkan utsattes för, säger de.
Den misstänkte mördaren hade lagt ut grovt rasistiska texter på en hemsida, och han förekom på bilder med sydstatsflaggan – den 150 år gamla fanan som för en del representerar den gamla södern. För många andra är flaggan en symbol för slaveriet, segregationen och rasismen.
Påtaglig medkänsla och omtanke
Dylan Roof hade välkomnats in i kyrkan, på onsdagskvällen 17 juni. Han satt med församlingsmedlemmarna någon timma och lyssnade innan han tog fram skjutvapnet och sköt ihjäl nio personer – sex kvinnor och tre män fick sätta livet till. En liten flicka klarade sig genom att spela död.
Efter att ha vistats några dagar i Charleston blir det påtagligt vilken medkänsla och omtanke som människor visar de anhöriga vars nära och kära sköts till döds i kyrkan.
Om detta vittnar bland andra Veda Miller. Hennes vän och före detta arbetskamrat, Clementa Pinkney, var en av de nio som miste livet i dödsskjutningen.
Deras gemensamma historia går tillbaka till 1996 när Clementa och Veda valdes in i delstatsparlamentet för Demokraterna. Veda Miller avslutade sitt uppdrag för några år sedan, men hennes vän fortsatte den politiska karriären.
”Mycket bra har redan hänt”
Clementa Pinkney kom att bli verksam som senator och tjänstgjorde en del som pastor i kyrkan den där onsdagskvällen. Trots att Veda Millers goda vän var en av de som förlorade livet i attentatet så ser hon ljust på framtiden.
– Mycket bra har faktiskt redan hänt. Sydstatsflaggan har tagits ner, det blev inga upplopp eller plundringar – som på andra ställen i USA i samband med våld mot svarta. Folk var lugna, pratade med varandra, tröstade varandra, säger Veda Miller, och fortsätter:
– Läkningsprocessen kommer att ta tid, men vi kommer att hjälpas åt och nya relationer och samarbetsformer har redan skapats i vår kommun.