En övervägande kall och delvis ostadig månad har nu gjort sitt, en månad där kung Bore inte riktigt ville släppa taget och lämna stafettpinnen vidare. Vårvärmen lyste till stor del med sin frånvaro, och flera bakslag gav snö av och till en bit ner över Götaland. Solen lyste däremot inte med sin frånvaro, utan med mer närvaro än vad som är rimligt att vänta i april.

Eftersom det var ganska ostadigt under stora delar av månaden och dessutom många dagar med klassiskt aprilväder har byvinden i snitt varit högre än under en normal aprilmånad. Det gäller så gott som hela landet, men där det främst är nordvästra Svealand och södra Norrland som haft ovanligt blåsigt. Däremot var fjolårets april, 2020 alltså, ännu blåsigare, men det kanske ni redan har glömt? Varför vi har blåsiga vårar, vad statistiken säger om eventuella klimattrender och hur väderminnet för vind fungerar tänkte jag till om tidigare i veckan.

Övervägande kallt

Sammantaget blev april kallare än normalt i söder men lite varmare än normalt längre norrut, och det sett till den nya referensperioden 1991–2020. I grova drag syns en tydlig skillnad på avvikelsekartan från söder till norr. I snitt blev medeltemperaturen 0–2 grader under det normala i södra och delvis mellersta Sverige, och övervägande 0–1 grad över normalt längre norrut. Hade vi däremot fortsatt legat kvar i den gamla referensperioden 1961–1990 hade årets april varit varmare än normalt i stora delar av landet. Skillnaden i medeltemperatur mellan de två olika referensperioderna är nämligen i grova drag 0,5–1,5 grader varmare nu än tidigare i norr och i söder är förändringen mestadels 1–2 grader.