Javascript är avstängt

Javascript måste vara påslaget för att kunna spela video

Webbläsaren stöds inte

SVT stödjer inte uppspelning i din webbläsare. Vi rekommenderar därför att du byter till en annan webbläsare.
Väderstationen Fårösund-Ar på nordligaste Gotland en solig dag den 17 juli 2020. Foto: Åsa DederingVisa alla (3)
Visa alla (3)

Frusna hemesterfirare

Uppdaterad
Publicerad
Efter en delvis rekordvarm juni slog vädret markant om. Många som satsat allt på fyra veckors hemester i juli blev nog besviken, i alla fall till viss del. Garanterat om man hellre föredrar sol och högsommarvärme framför passerande regn- och skurområden varvat med lite sol, blåst och trevande värme.

Sällan ser man en sådan uppdelning av värmen precis efter kalendermånaderna som vi hittills gjort denna sommar. Juli blev till stor del en kylig historia, och det efter en lokalt rekordvarm juni. Lek bara med tanken på vad som hade varit om värmeböljan i juni kommit en vecka senare och spillt över på juli. Då hade kanske inte juni blivit rekordvarm, och vi hade inte sammanfattat juli som lika kall som den nu blev. Värmen i juni var mer extrem än kylan i juli. Så här långt har denna sommar i snitt varit varmare än brukligt, och det med knappa 1 till nästan 2 grader i större delen av landet sett till referensåren 1961–1990.

Frågar man dock någon som jobbade för fullt hela juni och sedan haft semester hela juli blir svaret nog något helt annat. De flesta av oss definierar sommaren, i alla fall den som ”räknas”, som när man har semester och inte hela perioden från 1 juni till sista augusti såsom den meteorologiska indelningen är.

Bra semesterväder är oftast liktydigt med värme, sol och lite regn, och på så sätt har vi en given vinnare bland hemestrande svenskar. Det är alla som haft sin bas på Gotland, främst södra Gotland med tanke på hur regnen passerat över ön. Hoburg på sydspetsen hade mer sol (336 timmar mot normala 280 timmar), lite varmare (medeltemperatur 16,4 grader mot normala 15,9 grader) och klart torrare än brukligt (26 mm mot normala 46 mm). Om man då talar om ”förlorare” på samma sätt delas jumboplatsen av de södra fjällen med mest underskott i temperatur, norra Lapplandsfjällen med tydligast solbrist och Norrbotten med mest regn jämfört det normala. Den som i säg Idre, Tarfala eller Luleå klagar mest får betecknas som julis hemesterväderförlorare.

Kallast sedan 1960-talet, men lokalt faktiskt en varmare månad än brukligt

I delar av landet blev juli den kallast sedan 1965, medan man på andra håll i landet faktiskt hade kallare så sent som i fjol. I Östersjölandskapen blev medeltemperaturen i stort sett normal, och lokalt till och med något över det normala sett till referensåren 1961–1990. Efter en varm avslutning fick även landets nordligaste delar normal eller något över normal julitemperatur.

I övrigt var det en kall juli, främst i sydvästra Norrland och nordvästra Svealand. I ett stråk från Värmland upp till Jämtland var det på många håll en av de kallaste julimånaderna genom tiderna, och rätt allmänt kallast sedan 1965 i detta område, där för övrigt 1902, 1928 och 1962 är rekordkalla julimånader. Med en julimedeltemperatur på 8,7 grader tangerade Idre fjäll i norra Dalarna Svealandsrekordet för kalla julimånader. Ser man till alla stationer som finns i Svealand var det lika kallt i juli i Storsätern 1928 och i Grövelsjön 1962 och 1964, bägge belägna något längre åt nordväst i Dalafjällen än var Idre ligger.

På senare år hare delar av landet haft kalla julimånader, senast faktiskt i fjol, men än mer 2017 och dessförinnan 2015. Så det är väldigt varierat i landet hur länge sedan det varit så här pass kallt, alltifrån 1965, via 1996, 2004, 2007, 2015 och 2017 till alltså så nyligen som i fjol, 2019. För att hitta en varmare juli än årets är det alltså 2019 och än mer rekordvärmen 2018 som gäller, för den har kanske inte fallit i glömska än?

I absoluta tal hade Ölands norra udde varmast i landet i juli med en medeltemperatur på 17,3 grader, vilket är 0,7 grader över deras normala julitemperatur på 16,6 grader. Kallast hade Blåhammaren med 5,8 grader, och där saknas normalvärde då stationen bara varit i drift sedan november 2010. Störst överskott jämfört det normala hade Utklippan i Blekinges yttre östra skärgård med 0,9 grader när man noterade 16,2 grader mot normala 15,3 grader med tidigare nämnda Idre fjäll hade störst negativ avvikelse med 2,7 graders underskott, 8,7 grader mot normala 11,4 grader.

Övervägande blött, och lokalt rekordblött

Många förvånas nog över att nederbördskartan för juli inte är grönare än den är, det vill säga har större områden med regnmängder som avviker mer från det normala. Julivädret var ju ostadigt, men samtidigt svalt, vilket gör att man sällan får de där riktigt stora mängderna som gör att det kan blir stora överskott även sett över en hel månad. Lite regn varje dag betyder inte per automatik att det blir större mängder över tid kontra ett läge med långvarig torka följt av kraftiga skurar. Större delen av landet fick en blötare juli än brukligt, men främst i sydöstra Götaland och även i delar av fjällvärlden har mindre regn än normalt fallit i juli. Mer regn än normalt fick man däremot i främst Västerbotten, Norrbotten och nordöstra Lappland samt i ett område runt Vänern. I dessa områden föll rätt allmänt mer än dubbla normalmängden, och lokalt i främst Norrbotten mer än trippla normalmängden.

Blött och svalt går ju ofta hand i hand på sommaren, så det är föga förvånande att exempelvis julimånaden 2015 var snarlik årets juli, och även då var det relativt torrt i sydost. För Norrbottens del liknar årets juli snarare 2017, men lokalt var det ännu regnigare än så och några platser slog till och med rekord. För stationer med minst 100-åriga mätserier sattes ett nytt månadsrekord på 272 mm på Jokkmokk flygplats i norra Lappland mot tidigare 204 mm från 2017. Mätningarna inleddes 1861 för den kopplade serien Jokkmokk/Jokkmokk flygplats. Nästan hundraårig (startår 1926) är även mätserien för den kopplade serien Luleå flygplats/Luleå-Bergnäset i Norrbotten, och även där blev årets juli rekordblöt. Luleå fick 196 mm mot tidigare 150 mm från 1997.

För att hitta en torrare juli i landet än årets räcker det i regel med att backa till i fjol, alltså 2019, eller till 2018, lite olika beroende på var i landet man bor.

I millimeter räknat fick nyss nämnda Jokkmokk flygplats med 272 mm, vilket är 307 % av deras normala julimängd på 70 mm medan tidigare nämnda Hoborg fick minst med 26 mm, vilket är 56 % av normala 46 mm där. Hoburg fick även minst nederbörd i landet sett till procent av det normala medan nyss nämnda Luleå flygplats fick mest med 395 % när det föll 196 mm där mot normala 50 mm.

Rätt allmän solbrist, men lokalt sken sol flitigt

Solen sken i kapp med temperaturen. Det blev nämligen tämligen normalt med solskenstid i Östersjönlandskapet, och på Gotland till och med soligare än brukligt. Däremot var solen en bristvara i övriga delar av landet.

Av landets fåtal platser som mäter soltimmar fick Svenska Högarna i nordligaste Östersjön mest sol i juli med 349 timmar, alltså något mer sol än normala 298 timmar. Färst antal soltimmar i landet fick man i norra Lapplandsfjällen, där Tarfala bara skrapade ihop 99 timmar på hela månaden mot normala 151 timmar. Solen sken flitigt det sista dygnet, men det var då redan för sent och behövdes mer än de 11 timmar man fick då för att rädda sig från ett nytt anti-solrekord. Visserligen är Tarfalas mätserie kort, startår 2007, men det är ändå en rejäl putsning av det gamla rekordet det rör sig om. Innan var nämligen 2012 den solfattigaste julimånaden där med 124 timmar.

Solligan i Rapports 19.30-sändning på fredagar under sommaren baseras till stor del på just juli månads solskenstid, för tävlingen inleds på midsommarafton och pågår sedan i sju veckor vilket i år ger 19 juni–6 augusti. Jag tror jag vet vilken plats som kommer utropas som segrare där nästa vecka när finalresultatet redovisas den 7 augusti.

Har det inte blåst ovanligt mycket?

Jo, det har det. Eftersom det varit ostadigt väder som rått mest hela tiden har även blåsten varit kännbar under månaden. Men just när det är ostadigt brukar det vara blåsigt också, så på så sätt har inte blåsten varit speciell just denna juli. Dessutom ska man komma ihåg att man kommer ihåg blåsten mer när den kyler om luften är sval på sommaren, än om den svalkar om luften är varm. Så är det blåsigt vid varmt väder tänker man helt enkelt inte på blåsten på samma sätt som när det blåser lika mycket vid lägre dagstemperatur. Hur väder upplevs handlar ju inte bara om faktiska uppmätta värden, för därpå läggs sedan personliga värderingar, förhoppningar och förväntningar samt att minnet ibland förskönar eller förtränger ett väderläge. ”Det var bättre förr” stämmer långtifrån alltid, men eftersom vi gärna minns positiva händelser mer än negativa så blir det gärna så i backspegeln. Dessutom är mannaminnet kortare än många tror, för jag brukar ofta påpeka det när någon påstår något i stil med ”den här kylan/värmen måste väl slagit rekord?”.

En sval och rejält ostadig inledning på månaden gjorde att byvinden över inlandet var som mest uttalad då, med ett tillfälle med lokalt mycket hårda vindbyar (21–24 m/s):
21 m/s i Såtenäs vid Vänerns södra strand i Västergötland på kvällen den 5
och 21 m/s i Eskilstuna i inre norra Södermanland under natten till den 6.

Månadens högsta byvind i fjällen blev 28 m/s i Sylarna i Jämtlandsfjällen på kvällen den 18 och för kuststationer toppade Väderöarna vid norra Bohuskusten med 28 m/s på kvällen den 5. Stormstyrka i byarna där alltså, medan medelvinden inte nått storm i juli, och det är ju helt normalt för att vara mitt i sommaren. Högst medelvind under månaden noterades i Väderöarna just på kvällen den 5 med 23 m/s. Gränsen för storm går som ni säkert vet vid 24,5 m/s.

Efter denna digra sammanfattande inledning om det svala, solfattiga och regniga julivädret övergår jag till att redovisa månadens väder i en skapligt kronologisk ordning dag för dag:

Frostbiten inledning

Under månadens första två veckor var det endast tre helt frostfria nätter, i alla fall sett till alla de officiella mätstationer som finns runtom i landet. Natten till den 2 var det som lägst 0,4 minusgrader i Västmarkum i östra Ångermanland. För den korta mätserien med start 1996 är det rekordkallt för att vara juli, men kanske mer intressant är att det är kallast i juli i Ångermanland sedan Norråker hade 1,8 minusgrader den 10 juli 1995.

Natten därpå noterades 3,3 minusgrader i Latnivaara strax nordväst om Gällivare i norra Lappland. Det är lägst i landet i juli på dryga 40 år, nämligen sedan Ljusnedal i västra Härjedalen hade 3,6 minusgrader den 30 juli 1976. Här kanske det är på plats att nämna att det svenska köldrekordet, avläst på en hel grad när, är 5 minusgrader i det nära Ljusnedal belägna Funäsdalen, såväl den 22 juli 1888 som den 14 juli 1893.

Natten till den 5 var det 1,7 minusgrader i Storlien-Storvallen i Jämtlandsfjällen, vilket är kallast där i juli sedan 1949. Natten till den 14 noterades den sista ”vårfrosten” för i år, men det dröjde bara en dryg vecka till den första ”höstfrosten”. Den 24 noterades nämligen köldgrader i Gustavsfors nordost om Hagfors i Värmland. Det blev den enda frostnoteringen i landet under andra halvan av juli, och även Svealands enda frostnotering under månaden. I Götaland har ingen frost rapporterats in under juli månad.

För de olika delarna av landet var det som kallast i juli:
I norra Norrland redan nämnda 3,3 minusgrader i Latnivaara den 3,
i södra Norrland 2,0 minusgrader i Börtnan i sydvästra Jämtland den 5,
i Svealand 0,2 minusgrader i Gustavsfors den 24
och i Götaland 1,7 grader i Hagshult norr om Värnamo i inre Småland den 10.

Även om det inte var frost förekom det även extremt kalla julinätter även på andra håll i landet i början av juli, bland annat i Värmland. Den 8 var det som lägst 2,0 grader på Karlstad flygplats, nytt köldrekord för juli sedan startåret 1859. Tidigare rekord var 3,5 grader från den 15 juli 1902. Men då ska man komma ihåg att flygplatsen ligger på ett kallare ställe än vad observationen inne i själva Karlstad gjorde innan den lades ner hösten 2008. Den 10 noterade sedan skånska Helsingborg med 6,6 grader sin kallaste julinatt sedan 1962.

Ingen högsommarvärme alls den första halvan

Kalla nätter och även bristande värme på dagarna, så var det under första halvan av juli. De första 15 dagarna nådde temperaturen inte upp till 25 grader på någon plats någon dag. Det är osedvanligt skral sommarvärme det, och allra ”värst” var det den 8. Den dagens högsta temperatur i landet stannade till och med under 20 grader då Kalmar flygplats i Småland toppade temperaturlistan den dagen med sina sommarfjuttiga 19,4 grader. Det är faktiskt första gången sedan den 9 juli 2015 som en julidag saknat 20-gradig värme i landet. Den gången var det som högst i landet 19,9 grader i Vittangi i nordöstra Lappland. Den 8 var det också ynka 9,9 grader i Stockholm klockan 14. Det är den lägsta middagstemperatur i huvudstaden i juli sedan det var endast 7,8 grader där den 15 juli 1977.

Till och med jag, som inte gillar när det blir över 25 grader, tyckte det var inte kyligaste laget under min första semestervecka, vilket var den första hela juliveckan. Flera dagsregn med sisådär 15 grader på dagarna är lite i lägsta laget till och med för mig. Därefter har julivädret passat mig rätt bra med en lagom blandning av sol och värme varvat med behövligt regn så trädgården håller sig fin och knölarna i landet växer till sig.

Svalt väder (eller kyligt kanske man till och med kan dra till med?) inledde alltså månaden då regn på regn på regn på regn svepta förbi över landet. Lufttrycket var vid två tillfällen extremt lågt för att vara i juli. Den 1 noterades 981,0 hPa i Haparanda vid den finska gränsen i Norrbotten, ett värde som sedan tangerades i Sveg i Härjedalen den 6. Det är lägst i juli sedan Malmberget strax norr om Gällivare i norra Lappland hade 980,7 hPa den 10 juli 1958, och det svenska julirekordet för lågt lufttryck lyder på 977,1 hPa och är satt i Ulricehamn i Västergötland den 9 juli 1931. Det känns tryggt att veta, eller kanske rättare sagt tryckt att veta…?

Visserligen regnigt, men lite åska

Regn på regn på regn på regn inledde månaden, så under de första tio dygnen föll det åtminstone 25 mm på åtminstone någon plats i landet varje dag. Ibland mer än så, vilket här redovisas med samtliga officiella observationer på 40 mm eller mer på ett dygn som inrapporterades under månadens första halva:
55 mm i Moskosel-Abmohed norr om Arvidsjaur i mellersta Lappland den 3,
54 mm i Vidsel den 3,
42 mm i Lidhult i västra Småland den 4,
41 mm i Marbäck öster om Halmstad i Halland den 4,
48 mm i Härsnäs i sydost om Mjölby i Östergötland den 10,
41 mm i Norra Vi i sydligaste Östergötland den 10
och 46 mm i västgötska Vinga utanför Göteborg den 14.

Det åskade också av och till, men eftersom luften var sval var det sällan några enorma åskväder det handlade om. Mest åska kommer inte när det är svalt och allmänt ostadigt, utan oftast i slutet av värmeböljor när värme och fukt ansamlas i marknära luftskikt samtidigt som kallare och torrare luft börjat nå in i högre luftskikt. Då får man den vertikala kontrast i fuktighet och temperatur som är optimal för att skapa kraftfulla regn- och åskskurar. Därför blev den 11 första julihalvans åskrikaste dygn, dock med föga imponerande dryga 1 200 blixtar. Två mer åskfrekventa dygn skulle komma senare i månaden, men mer om det lite senare i denna krönika.

Tidvis lite värme

Under andra halvan av juli varierade temperaturen mer kring det normala. Varma och svala perioder avlöste varandra i takt med att regn- och skurväder fortsatt löpte in från sydväst. Månadens första skapligt varma dag kom den 16 då temperaturen för första gången under månaden kravlade sig upp till högsommarvärme, alltså 25 grader eller mer. Det blev inledningen på en sex dagar lång svit med minst 25-gradig värme på åtminstone någon plats i landet varje dag. Toppnoteringen blev dock skal, bara 28,2 grader i skånska Lund den 19. Det är dock bara två år sedan som juli bjöd på en ännu lägre maxnotering, då med 27,2 grader i Rörastrand i på Tjörn vid Bohuskusten den 20 juli 2017. Apropå sen svala julimånaden 2017 kan nämnas att vi då hade minst 25 grader åtminstone någonstans i landet under 15 av månadens 31 dagar medan det i år endast blev 9 högsommarvarma dagar allt som allt. Förutom nyss nämnda sexdagarssviten den 16–21 nådde temperaturen 25-gradersstrecket även den 26 och 28 och 31.

Det var trots allt högsommarvarmt som högst i juli i samtliga fyra landsdelar:
I Götaland redan nämnda 28,2 grader i Lund den 19,
i Svealand 27,3 grader i Stockholm den 19,
i södra Norrland 27,3 grader i Hudiksvall vid Hälsingekusten den 17
och i norra Norrland 25,3 i Vidsel den 17.

Den föga imponerande ”miniböljan” avbröts när sval luft och regn- och åskskurar tog över västerifrån. Så smått redan den 19 och än mer österut den 20 för att till den 21 vara så gott som helt bortknuffad från landet. Jag skrev ju tidigare om att fukt- och temperaturkontraster ger goda förutsättningar för åska, och månadens åskrikaste dygn blev också den 20 när den svala luften avancerade österut över stora delar av landet. I framkant i gränsen till värmen bildades regn- och åskskurar som tillsammans gjorde att drygt 2 800 blixtar registrerades det dygnet, de flesta i ett band rakt nordsydligt från Gästrikland till västra Södermanland. Ytterligare en dag med över tusen registrerade blixtar blev det i juli, närmare bestämt den 28 med knappa 1 300 stycken, och därmed månadens näst åskfrekventa dygn.

Årets hittills åskrikaste dygn är därmed fortsatt den 2 juni med drygt 6 100 blixtar. Får se vad augusti har att bjuda på gällande åska, men ganska ofta brukar det kunna bli rätt mycket åska i just augusti. Inte minst kvällar och nätter med fuktig luft och kvarvarande värme från dagen med avkylning av molntopparna i de allt längre nätter som blir vecka efter vecka.

Åska var säkert involverat i de skyfallsliknande regn som slog till på sina håll just den 20. Då fick exempelvis Mora i Dalarna 11 mm på en kvart (kl. 12.45–13.00) och Gunnarn sydost om Storuman i södra Lappland 25 mm på en timme kl. (13–14). För att klassas som skyfall ska det falla 1 mm per minut, men det är ju sällan det gör det under någon längre period, som man får räkna med att det i alla fall kortvarigt var skyfall i Mora och Gunnarn den dagen.

Månadens blötaste två dygn följdes av höga flöden

Den 21 fanns fortsatt lite rester av värmen kvar i nordöstra Norrland, och det var kanske därför som skurarna som då bakat ihop sig till ett mer sammanhängande regn tilltog i styrka igen. Dessutom svängde regnet söderut igen och gav stora mängder under två dygn över främst Norrbotten och nordöstra Lappland, bland annat med månadens största officiella dygnsmängd. Här samtliga noteringar om 40 mm eller mer på ett dygn under månadens avslutande dagar, efter ”miniböljan”:
51 mm i Multrå i inre södra Ångermanland den 20,
50 mm i Gunnarn den 20,
72 mm i Jarhois söder om Pajala vid den finska gränsen i Norrbotten den 22 (månadens största dygnsnederbördsmängd i landet),
63 mm i Pajala den 22,
49 mm i Vidsel den 22,
48 mm i Tärendö en bit väster om Pajala den 22,
68 mm i Kalix vid Norrbottenskusten den 23,
41 mm på Luleå flygplats den 23,
42 mm i Kävsjö nordväst om Värnamo i Småland den 24
och 42 mm i Kristianstad i nordöstra Skåne den 26.

De två sistnämnda observationerna hänger inte ihop med regnet norrifrån den 22–23 utan kom i samband med nya delvis kraftiga regn som dagarna därpå svepte in från sydväst.

Kraftigt regn under två dygn över ett ganska stort område i Norrbotten och norra Lappland gjorde att flödena åter steg. Den 23 utfärdades därför en varning för höga flöden i Torneälven från Torneträsk ner till sammanflödet med Lainioälven. Från den 30 ändrades varningen till att gälla ner till Junosuando, och låg kvar så månaden ut. Därtill varnades den 23–29 för höga flöden i Tärendöälven.

Det var ju i samma områden som månaden även inleddes med kvarvarande flödesvarningar från juni. Den sista varningen då togs bort den 8, så det var i alla fall två varningsfria veckor för Torneälven.

”Spår av värme kan förekomma”, och möjligen sommar i Tarfala?

Under de avslutande julidygnen var det åter lite varmare luft över oss, men när det samtidigt var ostadigt hölls ändå dagstemperaturen nere i olika delar av landet under olika dagar. Till allas glädje, eller i alla fall väldigt mångas glädje, avslutades juli med en smak av stabilt och varmt sommarväder på månadens sista dag. För första gången fick Göteborg högsommarvarmt i juli när man toppade temperaturlistan i landet den 31 juli med 25,7 grader. Även dygnet den 31 var det varmaste dygnet i juli i Göteborg, så ”den som väntar på något gott” fick där alltså vänta till månadens sista dag.

Värmen etablerade sig dock rätt allmänt i nordligaste Sverige, och det var så pass varmt att Tarfala lyckades få ihop till två sommarvarma dygn i juli, den 30 och den 31. Vid juni månads utgång var det bara de mest svårtillgängliga delarna av norra Lapplandsfjällen som per definition fortsatt hade meteorologisk vår. För att det ska bli sommar krävs en dygnsmedeltemperatur på minst 10 grader fem dygn på raken. Bland landets officiella mätstationer var det just bara Tarfala som inte lyckades få sommar i samband med värmeböljan i slutet av juni. Visserligen hade man fem sommarvarma dygn i juni, men inte i rad utan utspridda på den 18, 21, 22, 23 och den 29 juni. I juli fick man alltså vänta ända till den 30 för att få sitt första sommarvarma dygn. Även den 31 var alltså sommarvarmt, så skulle nu augusti börja med tre sommarvarma dygn så anlände sommaren den 30 juli. Svaret på det har jag dock först om några dagar. Men det är verkligen på håret, för prognosen pekar på runt 10 grader för deras del i snitt nu dygnen 1–3 augusti.

Externa källor: StormGeo, SMHI samt sociala och andra medier

Lokal. Lättanvänd. Opartisk. Ladda ner appen nu!

Hämta SVT Nyheter i App StoreLadda ned SVT Nyheter på Google Play

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer