Efter oroligheterna den senaste veckan har Husby blivit känt inte bara utanför Stockholmsområdet – utan även utanför landets gränser.
Mustafa Mohamed bor i Husby, där andelen elever som uppnår gymnasiebehörighet, är mycket lägre än riksgenomsnittet.
Han går snart ut första året på gymnasiet och som så många andra ungdomar med ambitioner har han valt att gå i en skola långt hemifrån.
– Det kanske är lite egoistiskt. Jag vill ha bra skolresultat. Om jag ska vara ärlig är skolorna i närheten inte tillräckligt bra, säger han.
– För mig kommer det att gå bra. Samtidigt vill jag se förorten blomstra, säger Mustafa Mohamed.
Ungdomsgårdar har stängts
I Husby är det inte bara de dåliga skolresultaten som oroar. Arbetslösheten är hög, bidragsberoendet är stort och en stor del av samhällsservicen har försvunnit. Bland annat har flera ungdomsgårdar stängts.
– Förut fanns det kvartersgårdar i vartenda hörn. Nu finns det inga, säger Nagat Abubaker som visar Agendas reporter Niklas Forsberg runt i Husby.
”Det finns ingen framtid i Husby”
Marie Fequiere bor i Husby men jobbar i Stockholms innerstad.
– Jag känner som alla andra att man vill flytta därifrån. Jag ser inte min framtid i Husby,säger Marie Fequiere.
– Det är synd att vi ska tänka så men som det känns nu finns inte min familjs framtid där. Det beror på mycket mer än det som varit på sistone, säger hon.
”De som kan flyttar”
– De som kan flyttar. De som har jobb, utbildning och ekonomin flyttar, säger Mohamed Hagi Farah i Järva föräldraallians.
– I 30 år har det pågått. Vart femte år kommer det nya invånargrupper. Det blir aldrig stabilt. Det påverkar. Vi vill att folket stannar och bor här men då måste det bli bättre service.
– Det är katastrof. Vilka signaler skickar det om myndigheterna flyttar från området? Till och med Röda Korset har flyttat här ifrån. För mig känns det som om de har kapitulerat.
Agendas reporter Niklas Forsberg har besökt Husby och träffat bland andra Mustafa Mohamed. Se hans reportage genom att klicka på bilden längst upp i artikeln.
”En gyllene biljett”
Det fria skolvalet har ofta framställts som ett sätt att minska segregationen.
Men hur är det egentligen med det? Är det ett verksamt medel mot segregationen att föräldrar från förorten kan sätta sina barn i ”bättre” skolor i till exempel innerstaden?
Jenny Kallstenius, som skrivit en avhandling om det fria skolvalet och segregationen i Stockholm, svarar både ja och nej på frågan.
– Många familjer upplever det fria skolvalet som sin möjlighet att bryta de negativa följderna av segregationen i boendet. De har ofta inte möjlighet att flytta. De har inte råd att köpa en bostadsrätt eller villa i något annat område.
– De kan beskriva det som en ”gyllene biljett” eller ”nyckeln till integration”. De använder ofta ganska symbolladdade ord, säger Jenny Kallstenius.
Vissa missgynnas
Men på samhällsnivå ser saken lite annorlunda ut. Enligt Jenny Kallstenius visar statistiken vissa mönster.
– Det är ofta föräldrar med högre utbildning som gör aktiva val, säger Jenny Kallstenius.
– Vissa elever missgynnas, bland annat de som har föräldrar med låg utbildning. Integration för en elev kan innebära försämrade möjligheter för en annan elev.
Det som kallas positiva kamrateffekter minskar när de mest motiverade försvinner till andra skolor och stadsdelar. En elev som har ganska svag motivation för skolarbetet men finns i en miljö med många som vill satsa på studier kan dras med i den positiva synen på skolan, berättar Jenny Kallstenius.
– Men det kan också finnas negativa kamrateffekter. Om man är i en miljö där utbildning inte ses som en positiv väg, utan snarare som något man struntar i, kan det också färga av sig.
Agenda kan ses i efterhand här.