Hörde en gång någon berätta hur man ska springa ett 400-meterslopp i friidrott: ”Starta i full fart, öka på bortre lång, lägg i en växel till i andra kurvan och avsluta med en rejäl spurt på upploppet”. Personligen är jag glad om jag tar mig runt ett varv på säg två minuter eller så, men jag kan ändå ana hur svår just distansen 400 meter är. Det är för långt för att vara en sprint, men för kort distans för att handla om uthållighet.
Men vad har 400 meter på en löparbana att göra med vädret då? Jo, så här vandrar mina tankar på sin irrande färd bland de grå innanför kraniet mitt:
Längtan efter sol och värme
Är det vårt nordiska vintermörker som är orsaken? Att många av oss svenskar redan tidigt på våren längtar och trängtar så efter sol och värme? De flesta av oss vill säga, för som med allt väder går åsikterna isär.
Många lider av värme medan andras krämpor lindras av värme, men för de flesta av oss som inte påverkas mediciniskt av temperatur är den övervägande delen provärmiska. Vet att det ordet inte finns, men eftersom jag skrev det så finns det nu, och betydelsen är givetvis att man föredrar värme framför kyla. Sedan finns den värmeväxlande kategorin. Alltså alla vi som trivs med årstidernas växlingar och uppskattar såväl kyla som värme, och dit hör utan tvekan jag.
Jakten startar runt påsk
Redan i april börjas det, jakten på värmen. ”Kommer aldrig värmen nångång?”, ”Måste det vara så j-la kallt, det är ju vår?” och liknande mer eller mindre hätska kommentarer syns i flödena i sociala medier och i mejlkorgen hos oss SVT-meteorologer. Likt starten på ett 400-meterslopp, där man vill ha högsta fart redan från första steget.
Sedan har vi maj, som vissa år är en fullvärdig sommarmånad i söder ska sägas. Men de år den inte är det kommer klagomålen lika tätt som skurarna och kommentarerna som når oss meteorologer är lika kyliga som nordan från ett ouppvärmt hav. Andra år rusar värmen fram i ökande takt på bortre lång i maj, varvid publikhavet är jublande glada.
Värmehetsen kulminerar under semesterveckorna
När vi sedan kommer vi in i juni, från skolavslutning och än mer framåt midsommar, skruvas takten upp än mer, som en extra växel i andra kurvan på 400 meter.
Hetsen på sol och värme kulminerar sedan under juli månads semesterveckor, precis då det är dags att lägga in spurten på upploppet. Den gamla industrisemestern är i stort sett ett minne blott, men ändå är det fortsatt just de hela veckorna i juli som innebär semestertid för många av oss. Då ska allt hinnas med och allt ska ske under en het sol. En orealistisk förväntan, men trots allt ändå det krav många ställer på det svenska semestervädret, och man glömmer ofta snabbt hur vädret varit tidigare.
Kravlösa augusti
Men sedan händer plötsligt något. Redan vid månadsskiftet juli–augusti när många återvänder till arbetet, och än mer när skolstarten sker lite senare in i augusti. Kraven och förhoppningarna sänks, hetsen ebbar ut och varje dag med värme blir en bonus. Kravlöst helt enkelt, där ilskna kommentarerna i sociala medier steg för steg svalnar. Visst finns gnällspikarna kvar, de finns där dygnet runt och året om. Men den stora klagomuren som byggs upp om juni- och julivädret inte lever upp till förväntningarna rämnar i takt med hur många som återgått till arbetet.
Själv sparar jag alltid lite semester till augusti, då tempot och takten i semesterhetsen lagt sig. Då är den svenska sommaren som bäst, så även semesterfirarna. När alla andra som stressat runt på löparbanan står och pustar ut efter semesterspurten i slutet av juli kommer jag lunkades i maklig takt på upploppet och insuper publikatmosfären och mår förträffligt. Oavsett vilket väder som bjuds, för det är ju fortsatt sommar, en svensk sommar när den är som bäst.
Vill ni ha realistiska förväntningar?
Har ni koll på vad som är normalt väder är månad för månad i Sverige? Klicka vidare här under RELATERAT för att ta reda på vilka realistiska förväntningar ni kan ha på värme från april till augusti.