Den sjunde november började som en helt vanlig vinterdag i bostadsområdet Bosvedjan norr om Sundsvall. I lägenheten på Bågevägen fick Johan frukost på sängen. Innan mamma Anna-Clara åkte till jobbet pratade de om vilka kläder han skulle ha i skolan och att han skulle åka till sin pappa i Sollefteå senare på dagen. Anna-Clara lämnar lägenheten 07.45 och åker till jobbet. Vanligtvis brukar hon ringa hem till Johan, för att kolla att han är på väg till skolan, men den här dagen blir det inte av.
Allt var som vanligt
När Johans mamma kom hem från jobbet vid ett-tiden verkade allt som vanligt. Hon noterade dock att Johan hade tagit ur en blöt handduk ur sin skolväska och lagt den på golvet. Av frukostmackan hade han bara tagit någon tugga och koppen var endast halvt urdrucken. Klockan låg kvar på rummet och den skjorta han skulle ha haft på sig låg på sängen. Hon tänkte att Johan måste ha haft bråttom iväg.
Den första signalen om att allt inte står rätt till kommer när Stefan, en av Johans kompisar, ringer och berättar att Johan inte varit i skolan. Stefan ska följa med på resan till Sollefteå den här dagen. Anna-Clara tror att det rör sig om ett missförstånd, pojkarna går inte i samma klass och hon tänker att de helt enkelt inte träffats.
”Nu har det hänt något förfärligt”
Lite senare kommer Johans pappa Björn för att hämta sin son. Han och Anna-Clara väntar och dricker kaffe. Kvart över tre kommer Stefan till lägenheten. Anna-Clara skickar iväg honom till skolan för att söka efter Johan. Efter en stund kommer han tillbaka med beskedet: Johan har inte varit i skolan på hela dagen. ”Nu har det hänt något förfärligt”, så beskriver Anna-Clara sin första tanke.
Anmäls försvunnen
Klockan 15.40 anmäler Björn Asplund sin son som försvunnen hos polisen i Sundsvall. Man kontaktade även lokalradion som gick ut med Johans signalement: Ca 150 cm lång, ljust halvlångt nyklippt hår, Var vid försvinnandet iklädd bruna allväderstövlar, blå jeans, blå täckjacka, rödaktig toppluva och bar på en röd skolväska.
En sökcentral upprättades på Johans skola, Bosvedjeskolan. Hans fröken, Ing-Marie Hedebrand, och klasskamraterna i klass 5A hade under dagen tagit för givet att han var sjuk. Nu gick de, tillsammans med mängder av frivilliga, skallgång i området.
De visste att Johan inte försvunnit frivilligt. De beskrev honom som en lugn och stillsam kille som aldrig skolkade. Alla kringliggande hus genomsöktes. Man vände på varenda sten i området men Johan var, och är, försvunnen.
Villrådig
Den siste som såg Johan var Rickard Nyström, en pojke som bodde ovanför. På sin väg nedför trapporna såg han Johan stå i dörröppningen. De hejade på varandra. Johan stod vänd in mot lägenheten och såg enligt grannpojken ”villrådig” ut. Klockan är då 07.56. Fyra minuter senare ringer två grannflickor på Johans dörr. De har hittat Johans katt och vill lämna den till honom. Men det är tyst i lägenheten och ingen öppnar.
En omfattande kartläggning av människors förehavanden i Bosvedjan den morgon som Johan försvann gjordes under polisutredningen. Men mellan klockan 07.56 och 08.00, finns inte några vittnesuppgifter om iakttagelser i närheten av Johans bostad. Under dessa fyra minuter försvann Johan Asplund spårlöst.
Del 2: Enskilt åtal